Helsingfors

Besöker Finlands huvudstad över helgen för att hälsa på lillebror och fira mammas 60år. Givetvis bokar man in lite matrelaterade utflykter. Helsingfors är trevligt att bara promenera omkring i. Många gröna områden och fullt av mysiga café/restauranger som man spontant kan slinka in på. Nu var det ju mitt i vintern, men trots minusgrader sken solen.

Först till min favoritaffär för köksutrustning "Chez Marius" på Fredrikinkatu 26 (Fredriksgatan). Det blev en perforerad baguetteplåt samt en Kershaw keramisk skalare. Slängde långa blickar efter ett guldfilter till kaffebryggaren, men någon måtta får det vara.


Lunch på en av Helsingfors äldsta restauranger "Salve" .Dunkel maritim känsla och enkel mat utan krussiduller. Jag och morsan beställer lever med bacon- och champignonsås. Jessica tog dagens fisk som var panerad sej. Allt var väldigt gott. Allt för sent upptäckte jag vad man verkligen ska äta på Salve. Signaturrätten är ett timmerstockslager stekt strömming som serveras med hamlagad potatismos. Det kommer fler tillfällen.

Efter lunchen tar vi svängen förbi "Gamla Saluhallen" nere vid hamnen. Inte så stor men naggande god med ett helt ok utbud. Vi fortsätter med en kopp kaffe och en lyxig bakelse på "Café Karl Fazer" mitt i stan. Hade det varit sommar eller varm vår hade vi nog valt ett café längst Esplanaden som är en kombination av gata och park, Helsingfors La Rambla.

Lördagen firar vi mammas födelsedag på restaurang "Atelje Finne". Opretentiöst ställe med rustik mat. Lustigt nog verkar alla välja rätt ur menyn, vilket måste ses som ett utmärkt betyg. Jag väljer confiterat anklår med vita bönor i en tomatsås. Fel tillagad kan det vara en rätt som faller pladask med smaklös anka och mjöliga bönor. Nu är det istället perfekt. Mör smakrik anka smöriga bönor och en tomatsås som jag vill jag slicka av tallriken. Som bonus får jag med två ankkorvar. Vi delar alla på tre desserter så att vi får en smakbit av allt. Lakrits créme bruleé är en höjdare som jag gärna hade tagit en helportion av. Allt som allt en mycket angenäm helg i Helsingfors. Ser fram emot nästa besök//Storebror

Rolfs Kök

Äntligen lyckas vi synka en middag ute tillsammans med mat- & vinälskaren Stefan och hans flickvän Philippa. Att mamma är på besök är en trevlig bonus som ger oss chansen att bjuda tillbaka.
Stefan hade med sin fingertoppskänsla föreslagit Rolfs Kök eftersom att han tyckte att menyn såg rolig ut. Snacka om fingertoppskänsla när dagen efter jag hade bokat bord, omnämns Rolfs kök i White Guide som en kanonställe. Våra förväntningar skenade.




Dagen till ära hade Stefan med sig en präktig överraskning som fördrink. En årgångschampagne från 1999 som han förvärvat på en av sina matfokuserade europasemestrar. Det hade en smak som jag aldrig upplevt. Inte alls den friska skarpa bubblighet som man finner i vanligt mousserat vin. Detta hade en mörkare färg, större bubblor och en djup äpplig smak. Oerhört gott!


Trots betongväggar och mycket metaller i inredningen känns Rolfs kök väldigt mysigt. En häftig detalj är de extrastolar som hänger i krokar högt uppe på väggarna.
Menyn drar åt det rustika. Givetvis finner man den obligatoriska fläsksidan med olika tillbehör. Jag tycker dock att mina egna fläskexperiment får räcka. Det får bli något annat. Tar en varm sylta till förrätt medan rester av sällskapet väljer allt från sniglar till paté. Syltan är gjord på dikalv och har ett tunnt täcke av parmesan som stelnat till en krispig yta. Annorlunda men jättgott.

Stefan är överförtjust i vinlistan som enligt honom har ett av det roligaste urval Spanska viner han har sett på länge. Efter lång betänketid tar han in ett vin gjort på den trendigaste druvan från det trendigaste området i Spanien. Vi kan inte mer än berömma för det ypperliga valet. Domino de Tares, Godello, Bierzo är ett vitt vin som jag skulle säga går åt chardonnayhållet, men med en kraftigare mer utvecklad smak.
Vår kunniga servitris tipsar om den brässerade oxkinden med gotlandstryffel som tydligen är en klassiker på Rolfs. Jag vill testa något nytt och tar in Secreto de iberico med Karl-Johansvamp. Det är en ny styckningsdetalj på grisen som tillagas medium rare. Stefan tvekar, men landar tillslut på dikalvsvariation.


Det visar sig att Oxkinden var ett klipp vilket bevisas av att kniven sjunker igenom den av sin egen tyngd, så mör är den!
Secreton går inte av för hackor. Det tunna skivor som påminner om mycket mör fläskfilé. Smakar lite mer än filén men inte magiskt. Tillsammans men Karl Johansvamp är det dock riktigt bra.
Stefans variation består av korv, bräss, filé och....tror det var tunga. Smakar inte, men han verkar vara nöjd.
J kan inte hålla sig från menyns lite för lösa Cremé brulée medan Stefan och Philippa testar den kraftiga Chokladbavaroisen.

2 1/2 rätter med vin hamnar på 600pix/pp ink drix. Redigt prisvärt med tanke på den kvalitén.


Tre minnen:


-Vinet till förrätten!!....privatinport på Systemet ska testas

-Köksmästaren glider runt och serverar vatten för att kolla läget. Snyggt och proffsigt!

-Vår servis tipsar om att de kommer ha med något som liknar helstekt spädgris på vårmenyn. Here we come!//Storebror

Zink Grill - Årets bästa

Danska vänner på besök, och vad passar bättre än krogbesök på Stockholms snobbigaste gata. Zink Grill ligger på Biblioteksgatan, ett stenkast från Stureplan. Har försökt att hitta tillfällen att gå dit men har alltid stoppats av fullbokningar eller tidsbrist.

Väldigt tveksam till en början att det skulle vara bra, men restauranggurun Stefan hade varit där och lämnat ett positivt omdöme.

Hade bla hört att personalen skulle vara dryg och långsam, men det fick jag snabbt revidera. Lite brysk, men snabb och informativ skulle jag säga.

Blir direkt glad när jag upptäcker att de har Spendrups som fatöl. Bättre fatöl hittar man inte så det får bli öl till maten. Vår ölälskande danske vän Jonas håller med och vill veta namnet på bryggeriet.

Då Zink skryter över sin ferrariröda skärmaskin beställer vi in ett "Charkblock" att dela på till förrätt. In kommer en marmorskiva täckt med kallskuret. Parma, Pata negra, några olika salami och tunna skivor bresaola.

Till detta serveras även en mängd tillbehör såsom oliver, syltlök, sparris, bröd, mm mm. Riktigt gott och fräscht.

Sedan blev det knixigt när det skulle väljas varmrätt. Där finns två avdelningar. En med enkla rustika rätter, och en avdelning med kolgrillade rätter med tillbehör som man beställde separat. Trevligt att kustomisera sin måltid.

Jonas och J tar in var sin biff tartar som har rullat över kolgrillen och fått en tunn grillyta. Ane väljer från bistromenyn och beställer husets lasagne.

Jag tvekar men bestämmer mig tillslut för handstoppad salsiccia med vita bönor i en kalvfond.

Tveksamheten kommer av att jag har haft dåliga erfarenheter av bönor. Överkokta, mjöliga eller för hårda. Aldrig trodde jag att man kan göra dem så goda som på Zink. Perfekt smörig konstistens i en tryffeldoftande kalvfond, helt underbart.

Det var inte bara korven som stod ut, allt var suveränt. Lasagnen var packad med fräscha örter, inte alls den stabbiga fyrkant som så många krogar serverar. Tartaren var en stor kub med en tunn grillyta. Serverades med alla tillbehör och var så omfångsrik att varken Jonas eller J orkade röra i de tillhörande pommes och spenat.

Efterrättsmenyn såg väldigt inbjudande men det var helt omöjligt att pressa ner en enda bit till. Det var nästan lite pinsamt att viffta bort dessert i förmån för notan. En sak är dock säker. Jag ska tillbak hit och då blir det full pull.// Storebror

Helsingör

Man måste älska danskarna. Varje gång någon nämner smörrebröd så börjar jag dräggla. Magiska pålägg på grovt danskt rågbröd som man lämpligen sköljer ner med iskall öl och en kryddad snaps. Det är heller ingen risk att man får lättmargarin eller light-leverpastej. Danskarna är en av de få folkslagen som inte har glömt den uråldriga sanningen att fett ÄR gott.

Fet dansk sill, lax, varm gräddig leverpastej, äggröra och knaperstekt bacon är endast en droppe i havet av de pålägg som kombineras. Låt fantasin skena. Den enda regeln är att brödet absolut inte får synas.

Christiansösill

Under vår weekend i Helsingborg tog vi givetvis färjan över till Helsingör för att äta. Efter lite letande så hittade vi Café Olai sov visade sig vara helt ok.

Gravad lax med sparris och remoulad

Givetvis skulle jag vara värst och beställde in två smörrebröd. Christiansösill och Leverpastej med bacon. Christansösill är ungefär som matjessill men med dubbelt så mycket smak. Fick den serverad med ett mindre berg av kapris, en äggula, lök och sallad. Leverpastejen var grovt grynig, krämigt rinnande och varm. Till detta en generös näve hårt stekt bacon.

Grov pastej med knaperstekt bacon

Jaja, inte det nyttigaste men helt garanterat det godaste. Detta har återigen dammat av min plan att göra egen pastej till julbordet.
Nu gäller det bara att så snabbt som möjligt hitta till Nybroe i Östermalmshallen eller Jacobs krog för att stilla min smörrebrödshunger// Storebror

Waan Thai

Där "Lilla Pakistan" gör fel, gör "Waan Thai" allt rätt. Det kan upprepas att "Lilla Pakistan" lagar smarrig mat, men runtomkring vill man mer än vad man klarar av. Hyffsat nyöppnade "Waan Thai" ligger i hjärtat av Vasastan på St Eriksgatan 92. Vi går dit en fredagkväll med goda vänner och jag har ganska höga förhoppningar. Vi möts av en slafsigt klädd medelålders man som ser ut att precis släppt woken. Han visar oss upp till balkongen där vi får sitta relativt ensam. Vita väggar, mörka möbler, lite mönster, obligatorisk bambu och mönstrade tyg. Ganska ok, skönt att slippa den värsta charterkänslan som många thairestauranger envisas med. Den slafsiga mannen verkar vara en "spindel i nätet" som sköter det det mesta. Får för mig att han är gift med en av flickorna från den armé thailändskor som serverar oss. De träffades på semestern, flytta till Sverige, öppna restaurang, ta med släkt o vänner som är duktiga på mat.

Tjejerna som serverar oss är charmigt osäkra och lite stappliga på svenska. Allt detta köper man villkorslöst när maten är så god. Vi beställer in fem olika rätter i olika styrkor. Yam taley som är skaldjur fräst med lime, chili & färsk koriander. Gaeng gari gai, kyckling i gul curry med lök, morötter & kokosmjölk. Nua kratiem prik thai, biff med vitlök, svartpeppar & färsk koriander. Lap gai, kyckling med lime, chili, färsk koriander & mynta. Pat preo waan moo, fläskfilé med gurka, paprika & ananas i sötsur sås. Idel mört kött och fräscha grönsaker med rätt smakfulla styrka utan att det blir plågsamt. Den enda kritiken jag kan lämna är att det tog en aning för lång tid mellan beställning och servering vilket gjorde att vissa rätter inte höll optimal temperatur. Ingen större fara då vi hade våra magnumflaskor med thailändskt öl. Waan Thai är en av de få restauranger som klarar av att balansera mellan vardagshämtmat och fredag parmiddag, riktigt trevligt. Att sedan notan landade på 1000kr ink dricks för fyra! personer gör det hela till ett utomordentligt krogkap. Missa för all del inte de speciella kranarna som toaletterna är utrustade med//Storebror

Restaurang Lilla Pakistan

Äntligen får jag besöka restaurang "Lilla Pakistan" som jag har hört så mycket om. Bor endast ett stenkast från den men det har helt enkelt aldrig blivit av att gå dit.
Pakistansk matkultur är inte helt olik den Indiska. Lamm, kyckling och fisk/skaldjur bereds i olika såser men jag får dock intrycket att det är lite mer sofistikerade kryddblandningar som ingår. Skulle en kännare av det Pakistanska kontra det Indiska köket läsa detta hade jag antagligen fått en redig utskällning. Dock är du en vanlig dödlig så känner du ingen skillnad.

Det blev ett slumpartat besök tillsammans med kollegor från det stora multinationella halvstatliga företaget vi jobbar för. Det första man slås av när man öppnar menyn är att prisnivån är något högre än den "normala" indisk/pakistanska restaurangen. De högre priserna kan delvis motiveras av bättre service och fräschare inredning men det är ändå maten som gör restaurangen. I detta fall var servicen inte godkänd, men mer om det senare.


Då alla rätter i menyn såg inbjudande ut, blev det en ordentlig urvalsprocess. Jag valde tillslut NARIEL MUSHROOM MUTTON som är lammkött med färska chilifrukter i en kokossås smaksatt med färsk koriander och lökfrästa färska champinjoner. Mina vänner valde olika variationer på lamm och kyckling. Maten serverades förvånande snabbt i djupa breda tallrikar med fluffigt basmatiris vid sidan om. Nanbröden höll normal kvarterskrogskvalité utan att vara något extra. Maten var riktigt bra, doftade underbart och det möra köttet smälte i munnen. De hade verkligen fångat den där koncentrerade kryddiga smaken som jag själv inte kan hitta när jag lagar liknande mat. Jag njöt verkligen av den lätt heta såsen och sög upp varje droppe med nanbrödet.

Vid avdukningen började serviceslarvet. En av mina vänner hade inte ätit klart när servitören stressigt dukade av för dem som var klar. Riktigt irriterande och ett slarvigt nybörjarfel som inte får hända på den nivån "Lilla Pakistan" vill verka. När min vän efter en stund hade ätit klart sveptes hans tallrik snabbt av och ersattes av dessertmenyn. Var det kanske så att servitören ville pressa in en till sittning? Vi blev less och tog desserten på annan ort. För maten ink ett nanbröd och en öl betalade vi 300kr per person, vilket är 100kr för mycket enligt mig. Det är antagligen den hundralappen du betalar för vita dukar, ett fyllt vattenglas och snygga stora tallrikar.Jag hade gärna skippat all sericetrams och ytlig inredning om jag hade fått större portioner av den underbara maten//Storebror

Restaurang Landet

Har alltid varit en höst/vinterperson. Mår bättre i svalt klimat när kläderna inte klistrar sig mot kroppen och det krävs "rätt" solglasögon för att våga sig ut. Varma sommarkvällar har jag dock svårt att värja mig från. Har suttit inne och svettats en hel dag när Stefan, den beresta gourmanden ringer. Han vill hitta på något och innan han hinner utveckla förstår jag att mat och ätande kommer att vara inblandat. Den fina sommarkvällen innebär att det är en chansning att finna platser på lediga uteserveringar. Stefan programerar GPS:en att vägleda oss till "Långbro värdshus" till att börja med. Där är det inte överraskande knök samt en välfylld väntelista. Vi titta dock in snabbt i matsalen och kunde snabbt konstatera att en mysmiddag till hösten bör planeras in. Efter en kort fundering navigerade vi istället till restaurang "Landet" vid Telefonplan. Där är det lite enklare. En snärtig servitris skyfflar diskret undan en gäng öldrickand Joy Division-groupies till fördel för oss mer kapitalstarka matgäster. Enkla och kraftiga Grythyttanmöbler under enorma parasoll utgör perfekt skydd mot sol och vind. Tror att vi vet båda två vad vi vill ha från menyn, men låter ändå sevitrisen rabbla igenom allt bara för att hon gör det så charmigt och orginellt. Det blir den vinkokta oxbringan. En kockfavorit enligt servitrisen. Det blir snabbt även vår favorit. Ett ordentligt stycke kött som är grovt trådigt. -"Skulle vilja se den oxe som detta kommer ifrån", flämtar Stefan. Till köttet servers en muuuustig rödvinssky och knaprigt stuvad majs. Allt är så enkelt och så gott. Det landar på dryga tvåhundringen ink en liten veteöl. Good value, som de säger i Australien/Storebror

Tveksam mobilkamerakvalité....

Spanien del 2

- Köttförgiftad, gnäller Hannah vid frukost. Själv njuter jag. Äter som vanligt för mycket vid frukostbordet. Avslutar med croissanter och chokladmunkar, nyttigt! Bättre väder idag, riktigt hett när vi kryssar mellan den glesa söndagstrafiken in mot centrum. Hannah har aldrig sett La sagrada de familia, Gaudí s fantastiska kyrka så vi planerar ett besök innan vi börjar resan mot Valencia.

Runt kyrkan är det packat med turistbussar och innanför grindarna svärmar besökarna. vi nöjer oss med att betrakta underverket på avstånd. Innan vi sätter oss i bilen för att lämna Barcelona behöver vi något svalkande. Alvaro beställer in "clara" salta chips och oliver på ett litet café. Clara är nu en av mina nya favoriter och rekommenderas starkt för en varm sommardag. Det låter konstigt och barnsligt, men ack så gott.

Frostig Clara

Tag 50/50 ljus öl och Fanta citron (då Fanta citron av någon anledning inte finns i Sverige så går det lika bra med Schweppes citrus). Serveras iskall.
Sjukt läskande. 35km söder om Barcelona ligger San Sadurni de Noya. I den lilla byn och runtom tillverkas 95% av all världens cava. Där ligger de stora cavahusen som Codorniu och Freixenet. Vi har på tidigare semestrar redan gått de olika guidade turerna på vinhusen, men tyckte att själva staden var ett lämpligt mål för en sen lunch.
Det blev en lunch att minnas. Efter lite frågande hittade vi ett ställe med det fantasifulla namnet "Xamp I Carn", fritt översatt "Champagne och Kött". En bit in i lokalen var en gigantisk "öppen spis", skulle man kunna beskriva det som. Flera meter bred och djup och med justerbara glasskivor framför. Glasskivorna kunde oberoende av varandra hissas upp och ner för att kontrollera draget till den enorma glödbädd som låg i spisen. På ett bord framför spisen jobbade grillmästaren med att arrangera halster som han fyllde med godsaker och lyfte in i glödbädden.


Jag var helt lyrisk och beställde in en mixtallrik men kött för att få lite av varje. J och Hannah älskar lamm, så det fick bli 1/2kg grillat (såg mer ut som 1kg när det kom in). Till detta drack vi självklart Cava från restaurangens egen källare. På min tallrik samsades lamm, kanin, fläsk, olika korvar, en hel grillad kronärtsskocka, grillad bakpotatis och smöriga bönor. Det var så gott och saftigt med härlig grillsmak.

Till dessert blev det en väldigt äggsmakande crema catalan.
En riktig drömlunch. Har alltid haft en önskan att hitta den där rustika restaurangen i den lilla byn. Helt perfekt.


Resten av Spanienveckan åt vi hemma hos Hannah och Alvaro i Valencia. Mitt i Valencia har de en saluhall som i mitt tycke slår Barcelonas berömda Mercat de la Boqueria. Där hittade vi färsk Karl Johansvamp, jätteknippen med basilika, färsk svärdfisk för 100kr/kg! och min favorit Jamon ibérico de bellota. Den finaste av all spansk skinka och ett perfekt tillbehör till en kyld cava. Sista dagen i Valencia tog Alvaro oss till en traditionell Valenciansk restaurang. Där beställde vi in ett hav av smårätter. Musslor, campignoner i vitlök, bönor, små smörgåsar med blandade pålägg och bläckfiskringar. Saligt gott och väldigt roligt att äta på en autentisk restaurang.
Väldig nöjd men resan till Spanien. Det enda råd jag kan komma med om ni planerar att resa dit och är matinresserad är att inte vara feg. Testa allt och besvära er med att promenera utanför turiststråken. Saluhallarna är en perfekt sätt att provsmaka ovanligheter utan att det blir för dyrt. //Storebror

Spanien del 1

Efter en sjukt blöt vinter och vår i Stockholm är det dax för lite sol och mat. J bokar billiga flygbiljetter till Valencia där kusin Hannah bor tillsammans med Alvaro och deras tvillingar Nicolas och Emil. De är båda väldigt matintresserade och vet hur man hittar en bra resturang eller smaskiga råvaror på marknden. En vecka var bokad och där skulle vi även klämma in två dagar i Barcelona, eller som de säger i Stockholm, Bashelóna.
Landade på fredag kväll och hann inte mycket mer än att hämta ut hyrbilen och navigera in till stan. En hämtpizza lite vin och godnatt.
Det tar drygt tre timmar på motorväg till Barcelona från Valencia så Alvaro hade bokat in en eftermiddagslunch på resturang Agua nere vid hamnen. Agua tillhör Grupo Tragaluz som har flera spännande restauranger runt om i Barcelona (en av dem är restaurang MOO där jag för några år sedan hade mitt livs bästa restaurangupplevelse någonsin).
Väl på Agua beställde vi in Knivmusslor och Carpaccio till förrätt.

Knivmusslor på Agua

Varmrätten blev Hummer, Svart ris med skaldjur och en fiskgryta med multe. Sedan kunde vi inte motstå att beställa in deras oxfilé med pommes och bearnaise att dela på. Allt var gott men inte speciellt. Det som lyfte det hela var läget nere vid hamnen och sällskapet.

Hummer med örtoljor

Efter tvåtimmarslunchen promenerar vi ut på stan för att smälta maten. Stannar till vid en bar för att vila och dricka ett glas txakoli som är ett ungt supertorrt baskiskt vin. Där på baren serverade de även "pinchos", små tapas spetsade på tandpetare. Du frågar efter en tallrik och något att dricka, sedan är det bara att ta för sig av godsakerna. När du är mätt och belåten ger du tallriken till bartendern som räknar tandpetarna och presenterar notan. Ett måste i Barcelona.

Pinchos

Senare på kvällen hade Alvaro bokat in oss på Tragaluz som tillhör samma krogimperium som Agua. Detta blev en trevligare matupplevelse. Lite utan riktigt förstod det så beställdes det in två varmrätter att dela på till förrätt. Den ena var till min överraskning en smältande mör grissida men trådigt kött och smörigt fett. Överraskningen under kvällen blev min varmrätt. Det jag trodde var en oxsvansgryta, visade sig vara plockat kött från oxsvans inlindat i något slags kål. Till det fick jag en smakrik sky och en boll av spunnet socker? Riktigt gott men lite för stor portion.

Plockad oxsvans

J, Hannah och Alvaro valde ochså kötträtter som serverades i maffiga portioner. Började förstå varför Alvaro hela tiden ville dricka en liten stark örtlikör i slutet av varje måltid.

Dessert

Lokala ostar och en smakrik chokladessert fick dock plats utan problem. Kan varmt rekommendera Tragaluz när ni är på ett besök i Barcelona. Somnade gott efter första natten i Barcelona. Fortsättning följer.........//Storebror

Restaurang Lux

Min gode vän Stefan sniffar fram ett osannolikt bra erbjudande på restaurang Lux. Vi har haft ett enkelt restaurangbesök i tankarna ett bra tag. Inte Luxnivå kanske men dock en bit god mat för att fira våren. När då Lux skalderar "Spansk vinkväll" med femrätters meny så är det svårt att stå emot. Att flera av vinmakarna skulle vara med och kommentera sina viner var en ren bonus. Varning för pretentiöst matsnobberi.

Kvällen började på Lux terass där jag, J, Stefan och hans flickvän Filippa skålad i cava som serverades ur magnumflaskor. Augustio Torello Gran Reserva smakade inte alls som traditionell cava, snarare som en torr sherry!!
Vid bordet serverades först en liten sked med en sfär fylld med olivvatten som omgärdades av lite smulad getost samt något som såg ut som riven gurka. En salt smakbit.
Vi serverades fem olika sorters bröd och till det ett franskt smör och ett messmör. Andra smakbiten var en lite skål som var bottnad men senapskryddad potatispuré. På den låg en äggula som bakats långsam till krämig konsistens. Allt var toppat med fint hackad rökt fläsk.

När alla smakbitarna var uppätna serverades den riktiga menyn.

"Korianderkryddad stekt havskräfta från Smögen med bakelse på Valöselleri, varm majonäs och pilsner"

Rena enkla smaker trots det långa namnet. Stor saftig kräfta. Till det serverades två vita viner.

"Saltad välmarmorerad entrecôte från Svartådalen med krassekrydda, riven tryffel och nykläckt vaktelägg"

Tveksamma hur vi skulle äta denna skapelse tills Filippa visade vägen och körde kniven rakt igenom. Otroligt snyggt upplagt. Vi hade svårt att tro att köttet är rått, supermört och massor av smak. Till detta fick vi en riktig fruktigt rött vin.

"Bräserad lammbog och timjanstekt file från Erikstorp, jordärtskocka från Valö, ättiksflaska och spröda chips"

Bland det godaste jag har ätit i hela mitt liv. Superkött och en sås man ville slicka av tallriken. Kan inte fatta att jordärtskocka kan vara så gott. Till detta fick vi två röda viner.

"Tarte på Prima Blå från Eskesta mejeri och Prunespiritat plommon"

En väldigt kraftigt smakande smörgås med osten i mitten. Mycket blåmögelkaraktär på osten. Det röda vinet som serverades till kunde inte riktigt matcha den kraftiga osten. Ett port hade nog passat bättre.

"Chuao-chokladbavaroise med sorbet på Eskesta gårdsfil, fläder och körsbärsnogatine"

Jättehäftig dessert. Ett rinnande kallt inre som smakade körsbär och nougat. Riktigt häftig. Till detta fick vi ett riktigt sött rött vin som passade perfekt.

Mellan rätterna presenterades de olika vinmakarna vars vin vi drack. De fick på stapplande skolengelska förklara sin filolosofi hur man gör vin och passionen bakom ett gott vin. Väldigt trevligt. Det kändes inte alls som ett restaurangbesök, mer som en middag hemma hos vänner. Tillochmed de skygga kockarna kallades ut köket för att mottaga publikens hyllningar.

När sista smulan var uppäten serverades vi kaffe och Lux fantastiska tryfflar. Allt detta till ett pris av 1000kr. Säg inte att det är väldigt prisvärt//Storebror

Carl Michael

"Djurgården är i en vinterdvala", säger servitören och jag kan inte annat än nicka. Det är verkligen dött och kusligt när vi promenerar den korta biten från busshållplatsen till Restaurang Carl Michael. Högar av bråte och smutsig snö ligger i högar innanför Gröna lunds entre och jag funderar att någon ens funderar på att ta sig hit ut för att gå på restaurang.
Helt annan atmosfär möter oss när vi kliver in. Varmt och välkomnande, inramat av fladdrande stearinljus. Jag går hit tillsammans med J och min bästa kompis Hylton. Hylton har bemödat sig att komma ner till stora staden för att möta upp sin bror Jason som kommer på besök.


De skrockar lite åt den taffligt översatta engelska menyn. Svenska namn på rätter med apostrof kan man inte riktigt kalla översatta.
Vi startar upp med klassiker; Sill&Strömming, Gubbröra, toast pelle janzon och oxtartar Börjar bra, Hylton får in tre burkar med olika inläggningar, kokt mandelpotatis och generöst med västerbottensost...och det är en halvportion!. J serveras en ordentlig puck oxtartar och färskskivad pepparrot. Jason tittar förundrat på sin Pelle Janzon, en bit oxfile som bankats ut till tallriksstorlek serveras på en liten toast och toppas av finhackad rödlök, en jätteklick löjrom och rå äggula. Snopet tittar jag ner på två ynkliga klickar Gubbröra och två friterade anjovis.
Allt är väldigt snyggt upplagt och min fjuttiga portion vägs upp av massor av smak. De övriga förrätterna är svåra att misslyckas med men hade mått bra av några vrid från salt- och pepparkvarn.
Varmrätterna är inte lika lyckade. J:s långkokta lammnacke är god inte speciell, lammsmaken är svår att finna. "Kunde ha varit nöt", konstaterar Jason. Själv beställer han Wallenbergare och får in en stor blek puck med potatismos och lingon. Smakar jättemycket men en aning toufoaktig i konsistensen. Hylton får in en Mejramskorv med kalvbräss och fläsklägg, serverad med rotmos. God utan att vara speciell. Min Griskind har en perfekt knäckig yta men alldeles för mycket svål. Väldigt lite av det trådiga fläskköttet jag längtade efter. Inget ont men svålet, fullt av smak och smörmört. Du måste dock vara en van ätare för att äta ren svål. Tror nästan att jag hade gjort ett bättre jobb av en fin bit sidfläsk. Det blir en trevlig kväll på Carl Michael, lite blandade känslor och jag vill nästan prova igen. Ger betyget godkänt, men för en roligare matupplevelse skulle jag nog valt två förrätter istället, de var riktigt bra// Storebror

Oljebaren

Kanske inte ett namn på en restaurang som inbjuder till gastronomiska höjdpunkter. Så fel man kan ha. Gick till Oljebaren i Vasastan en ruggig kväll för några veckor sedan. Hade läst en del recensioner om den lilla restaurangen som även inhyste en delikatessbutik. Bilder jag hade sett på internet visade kallt kakel med trädetaljer. Inte det minsta mysigt med andra ord.


Det är andra gången jag skjuter mig i foten när jag är tveksam till en restaurang (restaurang Republik var första gången). Väldigt varm och inbjudande var första intrycket när jag klev in tillsammans med J.
Vi fick ett enkelbord som inramades av hyllor fulla av olivoljor, vinäger, senap och honung.
Jag reste mig fler gånger för att identifiera något jag sett på hyllorna. En avslappnad servitör uppenbarade sig reptilsnabbt med vatten, bröd och en skål olivolja.
J ville ha något lätt och fräscht och valde därför kvällens fisk som var en grillad röding. Till det snåldrack hon husets vita som tyvärr kom direkt i ett glas och inte serverades vid bordet (slarvigt). För mig var det inte mycket tvekan, vincottoglaserad? fläsksida hade jag redan siktat in mig på vid den inledande undersökningen av restaurangen. Den medföljande Staropramen var frostig och iskall.
Maten serverades i rustikt glaserade lertallrikar/skålar. Portionerna var stora snabbt kom de ut.
Jag är väldigt kräsen när det gäller fläsk men detta var utan tvekan en av de godaste fläskrätter jag har ätit. Jättemycklet smak, mjäll sönderfallande fläsk i en mustig skysås. J:s röding såg inte illa ut, flera stora bitar av fisk med smörslungad färskpotatis. Den kraftiga smaken av fläsket hade domnat mina smaklökar så jag har svårt att bedömma den rätter. J såg nöjd ut.
Båda rätterna gick på under 200kr, och totalen med vin öl landade på 500kr ink dricks. De erbjuder även en trerätters meny för 299kr där du väljer rätterna. Men det tar vi nästa gång.....//Storebror

El Bulli

I min våtaste fantasi kommer jag någon gång under min livstid att besöka restaurang El Bulli i Roses, nordöstra spanien. Givetvis totalt och obönhörligen fullbokat för hela säsongen 2008. Medelpriset på en meny är ca 2500kr och jag behöver väl inte heller nämna att El Bulli är överlägsen no 1 på listan över "World´s 50 Best Restaurants".
El Bulli drivs av Ferran Adriá som började jobba i köket 1984. 1987 blev Ferran kökschef och utökade snabbt restaurangens Michelin stjärna till två. 1997 fick de sin tredje stjärna och så har det bestått.
Kan inte ens tänka mig vilket oerhört arbete och press det är att hela tiden hålla en perfektionistisk kvalite år efter år. Det närmasta jag har kommit detta mattempel är när Lillebror besökte staden Roses på sin cykelsemester......och det är ju inte så nära. Efter lite grävade på nätet hittade jag ett set med trevliga bilder från El Bulli. Matlagningen är inte på normal nivå och det mesta ser ut som kemiska experiment. Av de spridda artiklar jag läst om El Bulli så verkar själva upplevelsen göra ett besök berättigat// Storebror

Frantzén/Lindeberg

Lillebror tipsar upphetsat om en ny krog som öppnar inom kort i Stockholm. Det är restaurang FRANTZÉN/LINDEBERG som ska öppna på Lilla Nygatan 21. För er vanliga dödliga är Lilla Nygatan 21 adressen som huseras av Mistral just nu. En väldigt liten lokal i Gamla Stan. Ambitionen är lååånga avsmakningsmenyer med mycket smak.
Hemsidan är just nu under konstruktion , men desto roligare läsning finns på deras blogg. Otroligt rolig och inspirerande läsning om deras problem med tillstånd, råvarujakt och provlagning av olika rätter. De verkar vara väldigt noga med att alla rätter ska ha rena höga smaker, inget blask och perfekta texturer. Speciellt underhållande läsning är sågningarna av träiga engelska krogar som krögarduon besöker.
Om matlagningen går hand i hand med den ambition de redovisar på sin blogg.........då kan det bli riktigt bra// Storebror

Leijontornet

Ahhh...äntligen höst. Slipper den kladdiga sommarhettan och Stockhoms dammiga gator. Nu kan man äntligen ta en promenad utan att duscha efteråt. Mysa på restauranger och kafér. En restaurang som verkligen har tagit initiativet till detta myseri är "Leijontornet" med dess bar (inte helt otippat "Leijonbaren". Ligger längst ner på Lilla Nygatan 5 i Gamla Stan. De har under hösten i "Leijonbaren" serverat Ärtsoppa med punch och frasiga plättar på torsdagar. När sedan klockan närmar sig 21 sveps några bord undan och utvalda band spelar sval modern jazz.
Denna kombination fick ej missas, således tog jag J under armen och höstpromenerade till Gamla Stan.
Hade fått ett tips av den resande gourmanden S, att Leijonbarens blodpudding skulle var något utöver det vanliga. J tog den medan jag kalasade på ärtsoppan. J ville ha ett lättare vin till puddingen men de
minst sagt svettiga "per-glas" priserna fick henne att ändra till en öl.
Detta är dock den enda kritiken jag har att komma med.
Bara brödkorgen är ett konstverk i sig (minikavring...finns det??)
som vi snabbs gluffsade i oss. Ärtsoppan serverades a part med generösa mängder fläsk, några skivor hemmagjord fläskkorv och en grov skånsk senap. Perfekt konsistens med några ärtor som bjöd lite tuggmotstånd. Två rejäla portioner rymde den lilla ittala-kastrullen. Efterrätten bestod av plättar med grädde och jordgubbssylt. 125kr med en liten punch är inget annat än ett fynd.
Blodpuddingen har inte den minsta liknelse med de sega skivorna du köper i affär. Två helt skilda rätter. Frasig hårdstekt yta med påtaglig smörsmak och ett mjukt krämigt inre. Serveras med knaperstekt fläsk och äppleskivor. Även där en mastig portion som J inte lyckades ställa....till min lycka. Då det var vår servitörs premiärdag så råkade även J få in ett fat plättar till efterrätt. Det "misstaget" löste vi med ordentlig dricks....../Storebror

Agra Tandoori

J jobbar över på sitt välbetalda halvstatliga jobb. Jag cyklar hem från mitt underbetalda halvstatliga jobb. Är dock på bra humör då jag vet att det vankas restaurang ikväll.

Vi går till Agra Tandoori på Hantverkargatan. Inklämt mellan tvivelaktig pizzeria och sunkigt husmankostrestaurang. Stolar och bord ser ut att vara fyndade från försäkningskassans konferenslokaler, dukarna har okänd skotsk klanmönstring. Givetvis är allt pyntat med "autentiska" indiska prydnader samt en sitar som plinkar i bakgrunden.

J väljer Lamb Korai medan jag tar Chicken Bhuna. Noterar att stor fatöl kostar endast 30kr, vilket gör Agra till ett ypperligt "ta-några-öl-ställe".

Lamb Korai serveras i liten gjutjärsgryta som bubblar och fräser effektfullt. Små möra bitar av lamm i en tjock medelstark sås. Brukar vara tveksam till lamm på billiga indier då det brukar servera seniga klumpar. Icke här, ultramört. Identifierar strimlor av färsk ingefära i den ovanligt tjocka såsen, och blir särskilt förtjust i den brända/rostade smaken som gjutjärnsgrytan avger.
Chicken Bhuna är inte lika mustig, en skarpare smak med mycket koriander. Liksom lammet är bitarna av kyckling ganska små men inte en sena och perfekt saftiga.

Mycket nöjd med kvällen restaurang. 285 kr för två varmrätter, naan och varsin starköl måste betraktas som ett fynd/ Storebror