Zink Grill - Årets bästa

Danska vänner på besök, och vad passar bättre än krogbesök på Stockholms snobbigaste gata. Zink Grill ligger på Biblioteksgatan, ett stenkast från Stureplan. Har försökt att hitta tillfällen att gå dit men har alltid stoppats av fullbokningar eller tidsbrist.

Väldigt tveksam till en början att det skulle vara bra, men restauranggurun Stefan hade varit där och lämnat ett positivt omdöme.

Hade bla hört att personalen skulle vara dryg och långsam, men det fick jag snabbt revidera. Lite brysk, men snabb och informativ skulle jag säga.

Blir direkt glad när jag upptäcker att de har Spendrups som fatöl. Bättre fatöl hittar man inte så det får bli öl till maten. Vår ölälskande danske vän Jonas håller med och vill veta namnet på bryggeriet.

Då Zink skryter över sin ferrariröda skärmaskin beställer vi in ett "Charkblock" att dela på till förrätt. In kommer en marmorskiva täckt med kallskuret. Parma, Pata negra, några olika salami och tunna skivor bresaola.

Till detta serveras även en mängd tillbehör såsom oliver, syltlök, sparris, bröd, mm mm. Riktigt gott och fräscht.

Sedan blev det knixigt när det skulle väljas varmrätt. Där finns två avdelningar. En med enkla rustika rätter, och en avdelning med kolgrillade rätter med tillbehör som man beställde separat. Trevligt att kustomisera sin måltid.

Jonas och J tar in var sin biff tartar som har rullat över kolgrillen och fått en tunn grillyta. Ane väljer från bistromenyn och beställer husets lasagne.

Jag tvekar men bestämmer mig tillslut för handstoppad salsiccia med vita bönor i en kalvfond.

Tveksamheten kommer av att jag har haft dåliga erfarenheter av bönor. Överkokta, mjöliga eller för hårda. Aldrig trodde jag att man kan göra dem så goda som på Zink. Perfekt smörig konstistens i en tryffeldoftande kalvfond, helt underbart.

Det var inte bara korven som stod ut, allt var suveränt. Lasagnen var packad med fräscha örter, inte alls den stabbiga fyrkant som så många krogar serverar. Tartaren var en stor kub med en tunn grillyta. Serverades med alla tillbehör och var så omfångsrik att varken Jonas eller J orkade röra i de tillhörande pommes och spenat.

Efterrättsmenyn såg väldigt inbjudande men det var helt omöjligt att pressa ner en enda bit till. Det var nästan lite pinsamt att viffta bort dessert i förmån för notan. En sak är dock säker. Jag ska tillbak hit och då blir det full pull.// Storebror