
Denna kombination fick ej missas, således tog jag J under armen och höstpromenerade till Gamla Stan.
Hade fått ett tips av den resande gourmanden S, att Leijonbarens blodpudding skulle var något utöver det vanliga. J tog den medan jag kalasade på ärtsoppan. J ville ha ett lättare vin till puddingen men de
minst sagt svettiga "per-glas" priserna fick henne att ändra till en öl.
Detta är dock den enda kritiken jag har att komma med.
Bara brödkorgen är ett konstverk i sig (minikavring...finns det??)

som vi snabbs gluffsade i oss. Ärtsoppan serverades a part med generösa mängder fläsk, några skivor hemmagjord fläskkorv och en grov skånsk senap. Perfekt konsistens med några ärtor som bjöd lite tuggmotstånd. Två rejäla portioner rymde den lilla ittala-kastrullen. Efterrätten bestod av plättar med grädde och jordgubbssylt. 125kr med en liten punch är inget annat än ett fynd.
Blodpuddingen har inte den minsta liknelse med de sega skivorna du köper i affär. Två helt skilda rätter. Frasig hårdstekt yta med påtaglig smörsmak och ett mjukt krämigt inre. Serveras med knaperstekt fläsk och äppleskivor. Även där en mastig portion som J inte lyckades ställa....till min lycka. Då det var vår servitörs premiärdag så råkade även J få in ett fat plättar till efterrätt. Det "misstaget" löste vi med ordentlig dricks....../Storebror
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar