Lite järntillskott

J är på afterwork med tjejerna. De är de tillfällen man måste ta till vara och laga lite mat som kanske inte faller henne i smaken. Nu är det ju så att hon är ganska förtjust i blodpudding, men kanske inte som fredagsmiddag. Spatserar omkring lite i Hötorgshallan för att få inspiration. Lite smarriga korvar sitter ju aldrig fel, men vad ska jag ha till? Plötsligt kommer jag på att den handgjorda blodpuddingen har jag sneglat på länge. Säljaren tittar skeptiskt på mig. -Har du ätit den förut? -Nja, det tror jag inte - Jag tänkte bara, att det är ju ett hantverk och ibland varierar blodmängden. Denna gång är det extra mycket blod. Fiiint grisblod. Jag tvekar en sekund när han sträcker över den svarta tegelstenen. Obehagligheterna sveps dock snabbt undan av minnen från restaurang Leijonbarens makalöst krämiga blodpuddig. Tänk om denna är så bra. När jag skär tjocka skivor ser jag vita bitar av fett inbakat i blodet. Låter det steka sakta i mycket smör. Serverar med knaperstekt bacon, äpple och hemrörd lingonsylt. Inte lika bra som Leijonbarens men väldigt god//Storebror